Utgiven: 2020
Antal sidor: 80
"Firenze förkunnar skyltarna på perrongen när vi en tidig söndag morgon - den första dagen i veckan - angör ännu en stazione ferroviaria under vår tågluff genom Italien. Klockan är strax efter fem och gatorna ligger tomma när vi vandrar med våra ryggsäckar utmed Via Panzani mot den treenighet av katedral, klocktorn och baptisterium som utgör Florens religiösa nav.
Den magnifika katedralen, Santa Maria del Fiore, är i sig ett arkitektoniskt underverk, men det är det åttakantiga baptisteriet med sin berömda paradisport skapad av den italienske skulptören och arkitekten Lorenzo Ghiberti, som i dag tilldrar sig vårt intresse. Dopkapellet, klätt i vit och grön marmor, uppfördes i mitten av tusentalet på en plats d'r det lär ha legat en kyrka redan på 400-talet. Med sin eskatologiska arkitektur står det som en hänförande symbol för det kristna livet som ett inträde i den åttonde dagen.
På sex dagar skapar Gud himmel och jord, den sjunde gör han till sin och hela skapelsens vilodag. Så ser den berättelse om skapelsen ut som judar och kristna har gemensam. Den sjunde dagen, den enda av veckans dagar som i judisk tradition har ett namn, kallas på hebreiska Shabbat, och hälsas varje fredag kväll välkommen som en drottning i synagogans gudstjänst."
- ur inledningen av Den åttonde dagen
Under en vistelse i Florens besöker författaren det åttakantiga baptisteriet, San Giovanni, i stadens centrum. Dess eskatologiska arkitektur inspirerar till några betraktelser om tidens och eukaristins mysterium.